En kort historik över professorer vid Institutionen för Matematik

När KTH år 1879 fick universitetsstatus som en "Teknisk Högskola" leddes den matematiska utbildningen av två professorer, Emil Fogelmarck och Hjalmar Holmgren. Den senare var också ansvarig för undervisningen i mekanik. Dessa två män tillsattes under en tid då skolan fortfarande kallades "Tekniska Institutet" och den teoretiska delen av studieplanerna var något kontroversiell. (Detta beskrivs av Torsten Althin i hans intressanta historiska verk "KTH 1912‒1962".)

Matematiken fick dock snart en någorlunda oomtvistad ställning vid KTH, troligen till stor del under inflytande av Anders Lindstedt som var professor i matematik och teoretisk mekanik 1886‒1909 och som även var KTH:s rektor från 1902 till 1909.

Matematikens senare utveckling vid KTH avspeglar sig delvis i nedanstående professorslista gällande tiden 1857‒1994.

Man kan notera att antalet professorer i matematiska ämnen 1912 steg från två till tre och steg ytterligare till sex under KTH:s expansionsperiod (efter 1950).

Det kan också observeras att de tidigare breda ämnesområdena för professurerna, som exempelvis "matematik och mekanik", under senare tid splittrats upp och ersatts med något mer specialiserade ämnen såsom professurerna i matematisk statistik samt optimeringslära och systemteori. Även nya professurer inom de mekaniska och fysikaliska områdena har tillsatts i samma tradition. Dessa hör dock inte längre till den egentliga matematiska institutionen.

Som ett addendum till professorslistan kan nämnas att Lennart Carleson efter sin formella pensionering 1994 har knutits till institutionen genom en seniorprofessur finansierad av Göran Gustafssons Stiftelse.